Jag har börjat gått i mina gamla fotspår. inte förns nu jag insett de. jag svälter mig själv medvetet. Och om jag äter "för mycket" får jag världens jävla panik.. Ser jag mig själv i spegeln ser jag bara allt sånt som är dåligt, vilket är ganska mycket. och jag tittar i spegeln medvetet för att se alla fel så jag ska bli ledsen och äta mindre.. DE ÄR SÅ JÄVLA SJUKT!

Som idag var de pannkakor i skolan, de är ju bara att älska!! men blev lite för mycket och ångesten kom smygande. när jag kom hem blev de rotmos, och de är ju ganska nyttigt tror jag. med tre små mackor blev de till. senare på kvällen vart de ett jävla ståhej kalas med glass! och fick jag en riktig panik ångest, har inte haft sån panik sen jag var 15 och hade riktiga ätstörningar..

varför gör jag så här emot mig själv ? varför straffar jag mig själv? de leder ju ingen vart ändå.. hoppas de bara är tillfälligt.

Nog för att jag redan är deprimerad.

• bråk med mor och far,
• mitt  livs största kärlek bara dog ut, när jag menar livs menar jag verkligen mitt livs största kärlek.
•  jag kan inte bli någon jag borde va, och då menar jag att tävla i cross/skoter.. Pg a mina föräldrars fördomar om att tjejer kan inte köra. 
• för några årsen fick jag missfall med mitt ex. vi både ville så klart ha barnet. men så blev de ju inte.

Fan jag måste jobba på de här. måste GÅÅÅÅ VIDARE!!

Tack Danne för att du finns och för att du stöttar mig. det borde finnas fler som du<3

Nä nu ska jag träna lite innan jag går och lägger mig! :) natti natti!

väntar på att få övniningsköra, göra sandviken till en osäker plats :P

jag förstår mig inte på killar, kanske lika bra ?!

jag hatar att jag förlorat dig och att du inte verkar ett dugg intresserad av mig.

fast du skriver de på sms men visar nå heeeeeeelt annat.. haha ja mysko de där!

men åh jävlar jag ska fan köra nu snart.. :D hej hopp !:D